Fyller hela 36 år idag!
Grattis min bästa vän på din 36 årsdag!!!!
Finns ingen som du, vi har verkligen haft så roligt tillsammans i många många år. Typ 23 24 år.
Följt varandra genom livet och gjort mkt galenskap ihop.
Så tacksam för dig och att ALLTID VETA att du finns vid min sida genom livet.
Älskar dig och tack för all glädje du ger mig och mina barn!!!!!

Idag blev hon 53 år!
Va inte mer tänker ni....
Nä hon fick mig som 17 åring.
Inte planerat såklart.....
Önskar du förstod hur bra du egentligen har det bortsett från dina sjukdomar.
Men har fattat att du aldrig kommer förstå det i detta liv!
Men Grattis på födelsedagen ändå.
Trots att det va så hemskt att inte vilja fira i år.....
Blod är inte tjockare än vatten i många sammanhang!
Tacksam för de bra stunder vi upplevt.

Att de lediga dagarna alltid går snabbast!
Helgen har vart rätt vilsam.

Haft min Collebolle på besök när hans mammor va och provkörde ny bil.
Svärisarna på fika och middag.
En fin vän på vinkväll med uppfriskande samtal och peppande ord och energi.
Fortfarande inte öppnat datorn jag skulle gjort förra veckan men får bli i veckan.
Inombordsstressen gör mig tafatt och avtrubbad.
Jag bara stänger av när allt blir för mkt.

Ska rycka upp mig, men just ikväll vill jag bara ligga kvar i soffan med min serie!
Trevlig vecka stjärnor

Ja då har jag precis haft ett långt samtal med min mamma.
Hon har och är sjuk sen en längre tid men psykisk ohälsa har funnits sen jag var liten.

Att ständigt få höra hur dåligt hon mår, att ingen glädje finns i hennes liv ( 3 barn 4 barnbarn) att allt alla runt om gör är sköt tar ju även på oss.
Att ha psykiskt ohälsa och aldrig få hjälp med att inse att problemen grundas i sig själv är tufft.
Hur ska någon någonsin kunna hjälpa dig om du inte själv förstår att det måste komma från dig.
Du själv måste vilja bli hjälpt och vilja ta emot hjälpen.
Att höra från sin mamma att smärtan hon haft psykiskt och fysiskt i 52 år är olidlig och att det vart lättare att bara avsluta hade vart så skönt.
Ja för dig som släpp dina hjärnspöken ja.
Men för oss något värre som aldrig kunde få finnas och stötta som familj gör för du valde frysa ut alla för allt som hänt dig på något sätt ändå är alla andras fel.
Du är en jävla börda mamma med dina skitsamtal just nu och gör mig inget gott alls.
Du ger mig ångest och mer lidande än jag förtjänar och redan haft i 36 år.
Jag står upp jag lever och har min familj
Försöker glädjas åt livet
Men du påminner mig OFTA om smärtan från förr.

Suck.....
Tack för att jag fick kräkas lite.....
Ibland orkar jag bara inte!!!!!
Kram

Min stora son blev sjuk i fredags jätte sjuk så ställde in jippo med jobbet vilket för mig är en självklarhet.
I lördags var vi bjudna till morfar o hans fru Gunilla i Strängnäs och då de var så längesen sen sist ville jag inte ställa in.
Så Theo fick hänga hos sin farmor och farfar som han älskar så högt och vi andra begav oss till Strängnäs
Med mamma och hennes Johan
Min syrra med hennes fästmö Jennifer och deras son min älskade Collebolle (Colin)
Och min två andra söner Dennis och Neo
Var trevligt och så men på något vis kan man känna sig så förminskad för att man inte blev advokat eller bor i ett 500 kvm hus på Djurgården eller ja listan är lång.
Fick återigen höra att jag borde ju sätta igång och träna nu verkligen för nu kan jag inte längre skylla på nåt då Neo är 10 år i april.....
Men vänta nu....
Har jag uttryckt att jag känner mig fet eller på nåt vis är obekväm i den kropp jag har just nu??
Jag som kände mig så fin i lördags med mina nya kalasbyxor.
Inser att folk runt mig måste ha det jobbigt över att jag ser ut som jag gör och ändå har ett självförtroende och stark självkänsla.
Det har inte alltid varit så ska gudarna veta men jag har övat att acceptera.
Varför kan man inte bara vara glad att jag känner mig fin?
Fler som upplever detta eller kan känna igen sig?

Neo o kusin Colin

Finaste i livet moster älskar

Morfar och Bolle

Min Dennis med Collebolle

Mamma och morfars Gunilla

Ute i Strängnäs är det vackert
Obligatoriskt med prommis

Mammas Johan o morfis

Bästa syrran!
Spårar dock lätt när vi umgås hahaha

Min man Fottis med Bolle

Binas Jennifer va med på håll

Ser ni en kroppsbild ni måste få ont i ögonen av den groteska fulhet jag utsätter er för hahaha

Vill bara ni ska tänka på vad ni utsätter era medmänniskor för när ni med eran brutala ärlighet faktiskt kan såra ganska djupt.
Förstår inte vad vitsen är med det?!
Likaså avundsjuka vänner mm
Vad handlar det om?
Att du har så dålig självkänsla själv att du verkligen vänder ut och in på själen för att jag inte ska må bra o trivas om du inte kan känna o göra det?
Detta är något som präglar många timmar av mitt liv dagligen.....
Är det onormalt?
Vill bara försöka förstå.....
Kram på er och tack för att ni läser

Kan vara det roligaste och mest underhållande när man har tråkigt och då ska ni veta att jag är sjukt lättroad hahah
Vill önska alla en fin helg!!!

Inser att man inte kan vänta med vissa saker till helgen.
Idag när jag kom hem var det bara ta tag i dammsugaren.
Ni vet när man drar in så mkt grus under skorna och sen kliver i skiten i hallen o det gör svinont och när man lyfter blicken efter ha grinat en skvätt av smärta så ser man i slätljus hur skitigt allt är, då kommer dampbritta fram.
Så detta resulterade i dammsugning av hela huset, bytte alla sängkläder, damma i barnens rum och rensade bland allt deras skit Tom bakom sängen, bort med filtar och skit, rensa lattlådorna, klippte pojkarnas frillor och slängde dom i duschen, tvättar familjens alla 18038400 jackor, mössor, vantar ja och nu 8 maskiner senare har jag väl iallafall 4 maskiner kvar innan jag kan självdö i soffan!

Men hörrni inte synd om mig jag bokstavligen ÄLSKAR att tvätta så mig gör det inget.
Rent hem, rena sängar, rena kläder kan inte bli bättre =)
Men ibland undrar även jag hur fan jag pallar.

Nu måla naglar innan nästa maskin är klar för upphängning!

Kram

Delar så mkt med så många!
Har så fantastiska vänner runt mig samtidigt som jag kan tycka att jag är ensammast i världen!
Ikväll kände jag en sorg.....
Jag har en vän som står mig Så otroligt nära och hennes familj lika så men det har varit en krokig väg.
Nu ikväll möttes jag av mkt glädje men oxå en sorg!!!
Sorgen av att någon aldrig är tillräckligt tillräcklig.
Eller mer så JAG upplever 25 Tim.