Visst är det konstigt att man så många gånger är på livets topp och mår sådär oförskämt bra och nästa sekund så kommer nån självgod alldeles för egocentrisk människa och plockar eller kanske till och med kastar ner dig från toppen.

Som så många gånger förr undrar jag varför vissa, de människorna som ger och ger av hela sitt hjärta nästan alltid får sättas på livets spets och möta stora tunga motgångar. Bli utnyttjad. Pratas om bakom ryggen och tro att man inget får veta. Smöra för och duga när hens behov skall uppfyllas.......
Men om jag behöver dig då??????!
Vart finns du då?!
Bortförklaringar och jävligt upptagen plötsligt. Tid för precis alla andra, även dom du tidigare pratat skit om.....
Hur kan människor va så falska?
Hur kan människor förändras så drastiskt?

För mig helt obegripligt att jag står här idag, hade så mkt planer och var så förväntansfull tills nån sparka under fötterna på mig.
Jag är inte sänkt än men tyngden i kroppen jag kände i våras gör sig påmind och min energi är hälften av mitt vanliga!

Olust och osynlighet vill beskriva mig rätt bra nu.
Olust i att vara glad o sprudlande som är jag egentligen, och osynlig för att inte få frågor Hur man mår......

Tänk om man ändå bara kunde få en paus i allt och bara återhämta sig en vecka. Det funkar varken med jobb eller livet, familjen.

Vart hittar ni er styrka?
Vart samlar ni energi när ni blir besvikna och bortkastade?

Vet att vägen inte är rak....men en paus och längre tids toppar skulle jag tacksamt och ödmjukt ta emot!!

Nåt hände i min kropp verkligen denna gång och jag tycks bli tyngre för varje dag jag vaknar .....
Som en mastodontsorg svept över hela mig och ligger som domedagen på mina axlar.....obehagligt!!

Bara energin som måste laddas!!