Att ha ett barn med diagnos är tufft som mamma eller ja förälder. De smärtar i hjärtat att se sitt barn lida på olika sätt . Pratar såklart inte om att precis alla lider och att de är hemskt är ju såklart ett sätt att lära sig leva med det.
Min son är en kopia av mig på alla sätt. Finns inte en gnutta av hans pappa i just honom. Och vet ni 1 av mina 3 barn har fått precis allt från mig och några av er vet att mina 3 barn är extremt olika både i färger, utseende och personlighet. Men just han är tom lik mig som liten.
Utan att själv blivit utredd som barn men haft en sjukt tuff skolgång som jag på något sätt lyckades få en utbildning på har jag genom min son nu självdiagnostiserat mig med samma diagnos som han. Känner ju igen precis allt och gör precis som honom och vi är ju så extremt lika i tankesätt och allt så inget konstigt alls.

De som jag lider av som mamma är ju att jag önskar jag kunde ta bort de jobbiga från honom.
Lider som om det var jag som går om skolan med allt jobbigt.....

Lovskola......
Vad är det för påhitt egentligen! Förstår alla som har så tufft som min son och jag själv men är det egentligen rätt att ta ifrån dom de ända frihet och pauser de får under läsåret?? Menar VEM vill gå upp tidigt till lovskola när bröderna o de flesta andra kompisar sover vidare???

Smärtar i hjärtat men vi försöker peppa och uppmuntra med det vi kan. Dealade till mig att han bara behövde gå måndag tisdag så han också får njuta av höstlov....så mkt tankar om min fina pojke!!!
Du är en kämpe Dennis och kommer komma långt på de stora hjärta och empatiska förmåga som hela du delar med dig till världen!!!! Älskar dig oändligt och lite till