Alla har vi rädslor och mörker som vi håler på själva.
Ett mörker man kanske aldrig vill prata om men som finns och får dig så påverkad ibland.
Det kan vara något nån sa.....
Det kan vara en låt....
Det kan vara en bild. ....
Att bli någon form av åskådare till mörkret du som anhörig eller vän ser men inte vet om är ofta frustrerande.

Du får ont i hjärtat och känner tyngden men du är åskådare.

Du får inte ut något......
Du tänker att vem är du egentligen?
Vad är du rädd för?
Varför pratar du inte med mig?

Ibland är det så svårt att vara vän.
En stor skopa frustration och otillräcklighet öppnar upp.

Är jag tillräckligt stöttande som vän?

Varför öppnar du inte upp?

Det är svårt att vara vän men jag älskar det!