Med en otrolig ångest igår så gick jag ändå hem och hade kväll!
Det känns ända in i själen och tror faktiskt ingen kan förstå hur smärtsamt vissa saker gör.

Jag är typiskt en sån människa som vill prestera högt och vill att alla runt mig ska tycka om det jag gör. Är också väldigt lyhörd och är absolut inte rädd för att prova nytt eller tänka om och men detta är det bara för mycket och vet ni varför, jo för att jag längre inte får RAKA klara besked över vad som gäller.

Fumlande i ett stort svart jävla hål =/

Så ledsen.......

Känns som att det man hade gnista för en gång är som bortblåst!

Någon har stulit min arbetsglädje och min kreativitet!!

Känns vemodigt att åka till jobbet idag och hade på riktigt hellre vart hemma med resten av familjen!

Så ledsen. ....ont i magen......ont vissa har jag verkligen ingen lust att se idag! Jobbar sent gör jag också. .....

Vill inte se, vill idag höra, vill inte förstå!!!!!!!

" hur ska själen någonsin läka när den ständigt faller sönder??"